För många är detta en förfärligt tanke. Vi tycker det är hemskt att tappa bort människor i livetoch gör nästan vad som helstför att lappa ihop trasiga relationer.
Ibland håller vi fast vid personen som vi innerst inne vet att vi borde släppa. Vi är sentimentala och vi rädda för att bli ensamma.
Försök känna efter i ditt hjärta vad den människan betyder för dig. Är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa de.
Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man bara en kort period några stannar kvar längre.
Och förringa inte de kortspringade vännerna ni har kunskapen ni ska ge varandra som inte behöver ta så lång tid. Sedan kan och ska nu gå åt varsitt hål
Våga släppa taget! Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är mening. De andra ska man inte ha dåligt samvete för.
Det är faktisk skönt att bli av med en del personer som man är färdig med.
Däremot ska man aldrig se tillbaka bitterheten på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer och det är aldrig botkastad tid. Det var helt enkelt meningen att du skulle ägna dt åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och det gäller bara att förstå vad det var du skulle lära dig av.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar